Klockan är lite över 3. Helena är uppe ikväll & jag skriker ut min förtvivlan om att känna sig ful & fel & som om att man måste kämpa sig igenom hela livet. Och hon svarar " men du är så himla fin och alla vill ha dig, jag vill gå i dina skor för en dag, gud vad bra jag hade mått".
Den som vill kan få hela mig & allt jag är. Jag är så trött på att höra att "fan va söt/snygg du är" det tar inte på mig för fem öre. kanske det låter dumt i era öron, men det känns inte på mig. Jag uppskattar inte det. För så jävla mycket jag har fått stå ut med av de där jävla kommentarerna som bygger en liten bro av hopp som snabbt raseras.